Textilier

 

Textilier skall vara säkra


Det är viktigt att textilprodukter är säkra, eftersom många av dem under normal användning kommer i kontakt med huden också under långa tider. Textilier används även av extra känsliga grupper, t.ex. babies och barn. Till textilprodukterna hör bl.a. sängkläder, gardiner, mattor, kläder (t.ex. skjortor, byxor, huvudbonader och handskar) samt babyblöjor.

 

De mest typiska problemområdena för textilier är:

  • band och snoddar i barnkläder
  • nickel i knappar och knäppen
  • formaldehyd i sängkläder och klädesplagg
  • lätt lossnande smådelar (dekorationer o.a.), som barn lätt stoppar i munnen och kan kvävas av
  • bristfällig märkning av produkter i allmänhet

 

Säkerhetsföreskrifter som gäller textilier


Textilier bör uppfylla de allmänna säkerhetsföreskrifterna i konsumentsäkerhetslagstiftningen. De skall alltså inte medföra fara för konsumentens hälsa eller egendom (Lag om konsumentsäkerhet, 920/2011, den s.k. KonSäkL).

 

Förutom den allmänna konsumentsäkerhetslagstiftningen finns särskild lagstiftning för textilier och produktgruppsspecifika säkerhetsföreskrifter för vissa ämnen i textilprodukter bl.a.

  • formaldehyd
  • vissa azofärgämnen 
  • nickel, ftalater

Den gällande lagstiftningen finns tillgänglig i vår författningstjänst.


I textilprodukter beror den maximala tillåtna mängden formaldehyd på textilanvändarens ålder och hur ofta produkten kommer i kontakt med huden. Användning av azofärger, som kan ge ifrån sig vissa aromatiska aminer, är begränsad i sådana textil- och skinnprodukter, som under lång tid kommer i kontakt med huden eller munhålan.

 

Knappar och knäppen som innehåller nickel får inte användas utan ytbeklädnad i kläder i handeln. En exakt gräns finns även för mängden nickel som får frigöra sig från knappar och knäppen med ytbeklädnad. Användningen av vissa ftalater i alla leksaker och barnavårdsartiklar är begränsad. Dessutom är användningen av en del ftalater begränsad i sådana barnavårdsartiklar och leksaker som barn kan stoppa i munnen.

 

Information om kemikalier i textilen finns här i REACH-rådgivningen.

 

Konkurrens- och konsumentverket är behörig myndighet på Europeiska kommissionens förordning (EU 1007/2011) om benämningar på textilfibrer och etikettering och märkning av fibersammansättningen i textil (KSL 15 §, VNa 298/2012).

 

Standarder


För vissa textilier finns utöver lagstiftning standarder, där detaljerade säkerhetsegenskaper och testningsmetoder för olika produktgrupper fastställs. Genom testning av produkten och med standardenliga testresultat kan visas att en produkt är säker till de delar som upptas i standarden. En del av standarderna är sådana att en referens till dem har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning.  Refererade standarder har högre ställning gentemot icke refererade vid bestämning av kravnivån för en produkt. I praktiken innebär detta att produkterna måste följa de standarder som det refererats till.  För textilier hör bl.a. följande till de refererade standarderna:

 

  • SFS-EN 14682 Barnkläders säkerhet. Snören och snoddar i barnkläder, Krav
  • SFS-EN 71-3 Leksakers säkerhet. Del 3. Överföring av vissa grundämnen (leksaker, t.ex. leksaker för rollspel, tält och mjukisdjur, textilier).

 

Referensuppgifter från s.k. vanliga standarder har inte publicerats i Europeiska unionens officiella tidning. De kan trots detta användas som hjälp vid bedömning av textiliers kravenlighet. Standarder av detta slag är bl.a.

  • SFS-EN 14878 Textilier. Brandegenskaper i nattdräkter för barn. Krav
  • SFS-EN 14465 Textilier. Möbeltyger. Krav och testningsmetoder
  • SFS-EN 14697 Textilier. Frottéhanddukar och frottétyger. Krav och testningsmetoder
  • SFS-EN 13758 Textilier. Egenskaper som skyddar mot solens ultravioletta strålning

 

Märkningen av textilier har dessutom preciserats bl.a. i följande standarder

  • SFS-EN ISO 3758 Textilier. Märkningssystemet för skötselråd
  • SFS 5236 Märkning för textiliers skötselråd. Råd beskrivna med ord
  • SFS 4144 Textiletiketter. Krav
  • SFS 4876 Textilier. Angivande av fiberinnehåll
  • SFS-EN 13402 Storleksangivelser för beklädnad

 

Existerande standarder kan sökas och beställas genom Finlands standardiseringsförbund SFS. Information kan även erhållas via Standardisoimisyhdistys TEVASTA ry.

 

Textilmärkning


På textilier bör finnas nödvändig information för att produkten skall kunna användas tryggt under hela brukstiden. Informationen bör vara klar, lättfattlig och den bör grundregelmässigt ges både på finska och svenska. Informationen bör finnas på en plats, som är lätt att hitta.

 

På textilprodukter som säljs till konsumenter bör bl.a. finnas:

  • produktnamn enligt handelssed (om detta inte klart framgår av förpackningen utan att den öppnas)
  • uppgifter om tillverkare, av tillverkaren befullmäktigad representant eller importör
  • skötselråd för produkten antingen med symboler eller med text (bl.a. vattentvätt, blekning, torkning i tumlare, strykning och kemisk tvätt)
  • fiberinnehåll (skall anges i minskande ordning)

 

Skötselrådsmärkningen skall sys eller tryckas på en tygetikett eller direkt på plagget. Är förpackningens yta för liten eller på annat sätt olämplig för märkning, får märkningen göras på en skild etikett eller liknande, som bifogas förpackningen eller konsumtionsvaran. Då bör det i märkningen finnas en anvisning om förvaring av den skilda etiketten.

 

Kraven om vilken information som skall ges om textilier finns i lagen om  konsumentsäkerhet (KonSäkL 920/2011), i statsrådets förordning om uppgifter som skall lämnas om konsumtionsvaror och konsumenttjänster (613/2004, 3 § och 4 §), i särskilda stadganden (t.ex. förordningen om högsta tillåtna mängden formaldehyd i vissa textilprodukter 210/1988) och i standarderna för olika produktgrupper.

 

Näringsidkaren är ansvarig för produkternas säkerhet


Näringsidkaren är den som i första hand är ansvarig för att de produkter han tillverkar, marknadsför och säljer är trygga. Detta gäller såväl tillverkare, importörer som säljare på olika nivåer inom handeln.

 

Innan en näringsidkare gör en produkt tillgänglig för konsumenter, bör han/hon försäkra sig om att produkten inte utsätter konsumenten för fara. Det bör säkerställas att produkten är säker, också de delar av produkten, som det saknas detaljerad lagstiftning för. Till exempel skapar särskilt småbarnstextilier problem, eftersom barnet kan suga på dem, även om detta inte påpekas skilt i lagstiftningen.


Tukes och tullen (säkerheten för konsumtionsvaror från områden utanför EG) övervakar att säkerhetsföreskrifterna för textilprodukter följs. Övervakningen sker genom stickprov och består bl.a. av marknadsövervakningsprojekt, behandling av konsumentanmälningar samt uppföljning av marknaden och respons på den. Övervakningsmyndigheterna kan vid behov vidta åtgärder för att avlägsna säkerhetsbrister.

 

Vad skall man göra om en produkt visar sig vara farlig?


Om en textilprodukt visar sig vara farlig skall näringsidkaren vidta nödvändiga åtgärder för att avlägsna säkerhetsbristerna. Åtgärder av detta slag kan beroende på fallet vara till exempel att dra bort varan från handeln, kalla tillbaka produkten från konsumenterna samt att informera den övervakande myndigheten om ärendet.

Mer information finns här.

 

Annanstans på nätet