Konsumtionsvaror

Så här övervakas säkerheten hos varor


Konsumentsäkerhetslagen (920/2011) utgår från att det primära ansvaret för varors säkerhet ankommer på den verksamhetsutövare som tillverkar, importerar, exporterar, genom Finland transporterar, saluför, tillhandahåller, säljer eller på annat sätt överlåter eller förmedlar konsumtionsvaror. I konsumentsäkerhetslagen avses med verksamhetsutövare dock inte en fysisk person som överlåter varor eller tillhandahåller tjänster i annan verksamhet än näringsverksamhet.

 

Verksamhetsutövarna omfattas av en allmän omsorgsplikt. Verksamhetsutövaren ska med den omsorgsfullhet och yrkesskicklighet som förhållandena kräver säkerställa att konsumtionsvarorna eller konsumenttjänsterna inte medför fara för någons hälsa eller egendom. Verksamhetsutövaren ska ha tillräckliga och korrekta uppgifter om varorna och ska bedöma vilka risker som är förenade med dessa. 

 

Tukes övervakar att konsumentsäkerhetslagstiftningen följs. Tillsynen är stickprovsmässig. Myndigheterna kontrollerar inte alla produkter.Tillsynsmyndigheterna beviljar inte heller godkännanden för säkra varor, utan varuleverantören ansvarar för att varan är säker. Tukes följer med utvecklingen relaterad till konsumentsäkerhetslagstiftningens tillämpningsområde samt olyckor som inträffat, och vidtar åtgärder vid behov. Tukes anordnar även utbildning för varuleverantörer, ansvarar för internationellt samarbete och ger råd åt varuleverantörer och konsumenter i frågor relaterade till konsumentsäkerhetslagstiftningen. Vid tillsynen av konsumentsäkerhetslagen är förutom Tukes även Tullen behörig myndighet. Tullen övervakar säkerheten hos konsumtionsvaror som importeras till Finland.

 

Med stöd av konsumentsäkerhetslagstiftningen övervakas säkerheten hos bl.a. följande varor:

  • personlig skyddsutrustning avsedd för konsumentbruk och idrott (t.ex. hjälm och reflex)
  • maskiner avsedda för konsumentbruk (t.ex. gräsklippare och elverktyg)
  • leksaker, barnvårdsprodukter och produkter som tilltalar barn
  • Produkter som medför brandfara (t.ex. ljusprodukter, tändstickor och cigarrettändare)
  • Vanliga konsumtionsvaror (t.ex. idrottsredskap, badtunnor, möbler, persienner, textilier och stegar)  

Tillsynssätt och -metoder

Tillsynssätt

  • Förebyggande tillsyn, där säkerheten hos produkter som finns på marknaden undersöks genom stickprov.
  • Tillsynsprojekt som valts riskbaserat, för att utreda varornas kravenlighet och säkerhet per produktgrupp, ingripa i missförhållanden och utveckla föreskrifter och undersökningsmetoder.
  • Reaktiv tillsyn, till exempel anmälningar av konsumenter, verksamhetsutövare och andra myndigheter om produkter som orsakat fara.
  • Sökande av produkter i larmsystemet för farliga produkter (Rapid Alert System) på marknaden i Finland och vid behov vidtagande av åtgärder.
  • Rådgivning och handledning (t.ex. företagsmöten, samarbete med intressentgrupper och påverkan på säkerhetskulturen)


Tillsynsmetoder och befogenheter 
Den behöriga myndigheten har rätt att bl.a.

  • få behövliga uppgifter för tillsynen
  • ta prover och utföra kontroller
  • ta ut anskaffnings- och testningskostnader för proven av verksamhetsutövaren, om produkten visar sig vara farlig eller inte överensstämma med kraven
  • bestämma att en farlig produkt ska repareras eller förstöras
  • förbjuda försäljning, tillverkning, tillhandahållande, import, saluföring eller annan överlåtelse av produkten.
  • förbjuda export och/eller genomfart för en produkt som medför fara
  • vid behov förena föreskriften eller förbudet med vite
  • förplikta verksamhetsutövaren att informera konsumenterna om den fara som produkten medför, ett förbud eller föreskrift som en myndighet gett och om konsumenternas rättigheter
  • låta utföra åtgärder för att för att bekämpa faran på verksamhetsutövarens bekostnad
  • vid behov få handräckning av polismyndighet.

 

Övriga tillsynsmyndigheter 

Konsumentsäkerhetslagstiftningen är vikande och kompletterande allmän lagstiftning. Den tillämpas i första hand på sådana konsumtionsvaror och övervakningen av dessa, om vilka bestämmelser inte har utfärdats genom speciallagstiftning. I Finland fördelas övervakningen av säkerheten hos konsumtionsvaror utifrån lagstiftningen till flera olika myndigheter.

 

Många produkter hör faller under myndigheters övervakning beroende på till exempel användningssituation eller användningssyfte. Till exempel omfattas personlig skyddsutrustning och maskiner av både arbetarskyddsmyndigheternas och Tukes tillsyn, eftersom de kan användas i både yrkes- och konsumentbruk. I sådana fall ansvarar den myndighet i vars behörighetsområde en eventuell fara har iakttagits, eller det vanligaste användningsområdet för produkten, för övervakningsåtgärderna. I vissa produkter hör olika säkerhetsegenskaper till flera olika myndigheters tillsynsområde. Till exempel är Livsmedelssäkerhetsverket Evira behörig myndighet när det gäller fara som orsakas av ämnen som lossnar från matlagningsredskap i maten. Om däremot ett kastrullhandtag lossnar och orsakar en brännskada för användaren, hör ärendet till Tukes tillsyn.