Trygghetstelefontjänster

Lagstiftningen om trygghetstelefontjänster och andra motsvarande tjänster och övervakningen av den

 

Syftet med trygghetstelefontjänster och kompletterande utrustning är att tillhandahålla hjälp i situationer i vilka en person av någon anledning inte klarar sig helt självständigt i sitt eget privata hem eller t.ex. i en servicebostad och då hjälp ska vara tillgänglig dygnet runt. Trygghetstjänster som behövs för att klara sig hemma är jämförbara med den hemservice som avses i 17 § i socialvårdslagen (710/1982) och som är socialservice.

 

På socialservice som produceras av kommunerna tillämpas socialvårdslagen och socialvårdsförordningen (607/1983). På social- och hälsovårdstjänster för äldre tillämpas dessutom den s.k. äldreomsorgslagen (980/2012). Trygghetstjänster kan erbjudas av kommunerna, men också bl.a. av privatpersoner, sammanslutningar eller företag. Då tillämpas lagen om privat socialservice (922/2011). Tillsynsmyndigheter beträffande socialvårdslagen, äldreomsorgslagen och lagen om privat socialservice är det organ som svarar för tillsynen över socialvården i kommunen, regionförvaltningsverken och Valvira.

 

Konsumentsäkerhetslagen (920/2011, KonSäkL) är en subsidiär och komplementär allmän lag som tillämpas på tjänsternas säkerhet endast till den del motsvarande säkerhetsnivå inte föreskrivs i annan lagstiftning. KonSäkL tillämpas således i princip inte på socialservice. Endast om socialmyndigheten anser att det inte är fråga om en trygghetstjänst inom socialservicen förblir tjänsten inom tillämpningsområdet för KonSäkL. Även om larmtelefoner och andra motsvarande tjänster nämns i 6.1 § 13 punkten i KonSäkL, omfattar tillämpningsområdet för KonSäkL i praktiken endast en bråkdel av utbudet av trygghetstjänster (trygghetstelefoner).

 

Då en privatperson överenskommer om larmarrangemang t.ex. med en person i sin närmaste krets, och det inte är fråga om tillhandahållande av en tjänst som näringsverksamhet, kan varken socialvårdslagstiftningen eller KonSäkL tillämpas på arrangemanget.

 

På utrustning som används för trygghetstelefontjänster och andra motsvarande tjänster tillämpas lagen om radiofrekvenser och teleutrustningar (1015/2001). Övervakningen av de föreskrivna kraven på överensstämmelse och säkerhet som gäller dessa utrustningar ankommer på Kommunikationsverket.