Tatueringstjänster

Det finns ingen speciallagstiftning för tatueringsfärger eller -tjänster, men de omfattas av flera olika lagstadgade förpliktelser. Förpliktelserna som gäller tatueringsfärger och -tjänster kommer från kemikalielagstiftningen, hälsoskyddslagen och konsumentsäkerhetslagen.

 

Färgämnena som används i tatueringar och deras ingredienser faller för närvarande under EU:s kemikalielagstiftning (REACH- och CLP-förordningarna). Tillverkaren och importören är ansvariga för att utreda de farliga egenskaperna hos varje kemikalie som de släpper ut på marknaden. Om det är frågan om en kemikalie som klassificeras som farlig, ska förpackningen märkas med en varningsetikett med en varningssymbol och övriga tillbörliga uppgifter på finska och svenska. Vissa små förpackningar (max. 125 ml) omfattas dock av ett undantag i märkningskraven så, att de inte alltid måste märkas med faro- och skyddsangivelser. Ett säkerhetsdatablad om farliga tatueringsfärger ska även ges åt mottagaren och en kemikalieanmälan ska lämnas in till Tukes.

 

Med stöd av kemikalielagstiftningen kan man begränsa att vissa kemikalier släpps ut på marknaden och används, eller så kan användningen kräva ett tillstånd. Vissa ämnen som ingår i tatueringsfärger finns även på Europeiska kemikalieverkets ECHAs lista över ämnen som identifierats som ämnen som inger mycket stora betänkligheter, till exempel o-toluidin och 2-metoxianilin; o-anisidin. Inom ramen för kemikalielagstiftningen bedöms emellertid inte hälsoriskerna när ämnena används i tatueringsfärger. Således finns det mycket lite forskningsdata att tillgå om ämnenas hälsorisker i tatueringsfärger.

 

Tukes övervakar tatueringsfärgämnen utifrån kemikalielagstiftningen och tatueringstjänster som i konsumentsäkerhetslagstiftningen avsedda konsumenttjänster. Tullen övervakar importen av tatueringsfärger.

 

Tjänsteleverantörens omsorgsplikt 

I 5 § i konsumentsäkerhetslagen föreskrivs även om den allmänna omsorgsplikt som även leverantörer av tatueringstjänster omfattas av. Enligt den ska tjänsteleverantören med den omsorgsfullhet och yrkesskicklighet som förhållandena kräver säkerställa att tatueringstjänsten inte medför fara för någons hälsa eller egendom. Leverantören av tatueringstjänster är dessutom skyldig att ge konsumenten på ett tydligt och förståeligt sätt alla ur säkerhetssynpunkt väsentliga uppgifter om tatueringstjänsten innan tatueringen görs samt säkerställa att konsumenten har förstått de uppgifter som getts. Även efter att tatueringen tagits bör de för konsumenten nödvändiga uppgifterna, som vårdinstruktioner, ges skriftligen åt konsumenten. Tjänsteleverantören har alltid ansvaret för säkerheten hos en konsumenttjänst.

 

Leverantören av tatueringstjänster ska ha ett säkerhetsdokument som innehåller en plan för att identifiera risker relaterade till tjänsten, hantering av riskerna och information om dem.  Mer information om tjänsteleverantörernas skyldigheter i enlighet med konsumentsäkerhetslagen finns här.

 

Konsumentombudsmannen har år 2003 gett ett ställningstagande, enligt vilket en överenskommelse om en tatuering inte kan anses vara en sådan rättshandling som en minderårig kan göra utan tillstånd av vårdnadshavaren. Verksamhetsutövaren som gjort en tatuering åt en minderårig utan vårdnadshavarens tillstånd kan bli ansvarig för de kostnader som orsakas av borttagning av tatueringen.