Motorsport, köruppvisningar och provkörningar

Faror går att avlägsna från motorsport och uppvisningskörningar

Planer för säkerheten

Ansvar för förare, publik och utomstående

Särdrag som ska beaktas 

Skyddsförfaranden

Publik- och läktarsäkerhet 

Uppgifter som ska lämnas till förare 

Uppgifter som ska lämnas till åskådare 

Ansvarsfrihetsskyltar, -klausuler och -blanketter 

Gokart och annan lätt motorsport 

Säkerheten säkerställs genom hanteringsmedel 

 

Faror går att avlägsna från motorsport och uppvisningskörningar 

Enligt konsumentsäkerhetslagen ansvarar verksamhetsutövare för att en tjänst inte orsakar fara för någons hälsa eller egendom.

 

Vid motorsport innebär detta ofta även förebyggande och avlägsnande av faror för förarna så att inte hälsa eller egendom utsätts för betydande risker. Verksamhetsutövaren ska också säkerställa att utomstående och åskådare inte utsätts för fara.

 

I praktiken innebär detta god planering och noggrant genomförande i enlighet med aktsamhetsplikten som föreskrivs i 5 § i konsumentsäkerhetslagen:

 

”Verksamhetsutövare ska med den omsorgsfullhet och yrkesskicklighet som förhållandena kräver säkerställa att konsumtionsvarorna eller konsumenttjänsterna inte medför fara för någons hälsa eller egendom. Verksamhetsutövaren ska ha tillräckliga och korrekta uppgifter om varorna och tjänsterna och ska bedöma vilka risker som är förenade med dessa.” 

 

I motorsport ger farten samt fordonets och personernas massa upphov till stora krafter (rörelseenergi). Dessa krafters riktning och storlek ska beaktas vid bedömning och hantering av riskerna.

 

För säkerheten borde alltid ställas upp en ambitionsnivå i riskbedömningen genom att på förhand fastställa hurdana följder som kan förväntas av verksamheten.

 

Vid motorsport ska fastställas vad som kan anses som så kallad godkänd risk, dvs. godtagbar typisk eller förväntad följd som hör till verksamheten. För identifierade risker ska också alltid finnas beslut om skyddsförfaranden samt hanteringssätt, för att dessa ska kunna anses som godkända risker. Om någon risk inte har identifierats och bedömts i förväg, kan den inte vara en godkänd risk. I förväg godkända risker, exempelvis sådana som hör till grentypen, behöver inte anmälas enligt 8 § i konsumentsäkerhetslagen även om de realiseras, om inte människor eller egendom har utsatts för betydande fara.

 

Planer för säkerheten 

Motorsporttillställningar är ofta även evenemang för allmänheten enligt lagen om sammankomster för vilkas ordning och säkerhet polisen i regel förutsätter en anmälan. Polisen kan även vid behov ge förelägganden, till exempel förutsätta en säkerhetsplan eller en trafikplan.

 

När över 200 personer samtidigt är på en plats eller det på ett evenemang av någon annan särskild orsak finns en betydande person- eller brandsäkerhetsrisk, ska även en räddningsplan och en eventuell första hjälpen-plan lämnas till räddningsverket, se mall

 

Ett säkerhetsdokument om en tjänst (tävling, uppvisning, etc.) ska enligt konsumentsäkerhetslagen uppgöras över en motorsporttjänst som omfattar en betydande risk, som om den realiseras, medför fara för säkerheten. I praktiken ska säkerhetsdokumentet nästan alltid göras upp inom motorsport.

 

Flera planer som gäller säkerheten kan även göras upp i form av en plan, i vilken alla delområden och uppgifter beskrivs tillräckligt.

 

Det rekommenderas att dokument och planer inom motorsport uppdateras minst en gång om året eller per evenemang, om det gäller ett separat evenemang. Banan kan ha en s.k. banplan, i vilken förfaranden och åtgärder för normalanvändning och fortlöpande användning fastställs. Däremot ska för tävlingar och andra evenemang som avviker från den normala användningen uppgöras separata planer i vilka verksamhetens karaktär, omfattning, arrangemang och tävlingsplats beaktas. Det är viktigt att beskriva verksamhetens innehåll och hur riskhanteringen har skötts i planerna.

 

Ansvar för förare, publik och utomstående 

Inom motorsport, där alla förare har s.k. anställd-status eller endast är medlemmar i den egna arrangerande föreningen, tillämpas inte konsumentsäkerhetslagen på förarna. Om ens en förare är amatör eller representerar någon annan än den egna föreningen, ska konsumentsäkerhetslagen tillämpas. Detta gäller även eventuella passagerare i fordonen.

 

Arrangören av en tävling eller ett evenemang ansvarar för förarnas och även passagerarnas, publikens, åskådarnas och andra utomståendes säkerhet. Om det finns andra människor i influensområdet, som exempelvis endast går förbi eller igenom området, ansvarar arrangören även för dessa personers säkerhet för evenemangets del. Detta gäller även vägledning av kunder som kommer till platsen.

 

Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) samarbetar gärna med grenförbund och aktörer samt deltar i utvecklingen tillsammans med olika aktörer.

 

Ta även del av vår webbplats om offentliga tillställningar.

 

Särdrag som ska beaktas 

Den som planerar ett motorsportsevenemang eller en motorsporttjänst ska känna till materielens och tävlingsställets särdrag. När det gäller uppgifter om fordonen är de vikigaste massa och hastighet, men även snabb acceleration (a) kan medföra risker. Av massa (m) och hastighet (v) bildas rörelseenergin (½ mv2), som har en stor betydelse vid bedömningen av skyddsförfaranden och hanteringsmetoder.

 

Verksamhetsutövare ska beakta riskerna i anslutning till motorsportsevenemang i enlighet med omsorgsplikten. Vid motorsport betonas människan, verksamhetsmiljön och den materiel som används. Bansäkerheten utgörs i huvudsak av säkerheten för förarna, publiken, arbetarsäkerheten samt säkerheten för utomstående.

 

Vid motorsport och publikevenemang ansvarar huvudarrangören för evenemangets helhetsmässiga säkerhet, även om denna skulle beställa eller skaffa tjänster av underleverantörer. Huvudarrangören ska även säkerställa att olika funktioner kan samordnas tryggt och underrätta underleverantörer om eventuella risker som andra aktörer kan orsaka.

 

På grund av grenens karaktär ska första hjälpen och första insatsen hålla en högre nivå än vid ett vanligt publikevenemang. I praktiken kan detta innebära förberedelser att rädda någon från ett fordon, släckning samt behandling av allvarliga skador. Beroende på gren och verksamhet finns dessutom risken för situationer med många patienter. För detta ska det finnas tillräckliga förberedelser.

 

Skyddsförfaranden 

Vid skyddsförfaranden ska alltid massan, accelerationen och hastigheten av den materiel som används beaktas samt att delar kan lossna och slungas omkring från ett fordon. Vid planering av skyddsförfaranden ska även förarens säkerhet vid sammanstötningar beaktas. Detta betonas särskilt när det handlar om motorcyklar, där föraren saknar skydd från fordonet.

  • Avstånd. Avståndet ska alltid vara tillräckligt stort från hinder och andra människor samt egendom, så att dessa inte utsätts för fara. Man måste känna till stoppsträckan på aktuellt underlag och för aktuell materiel för att kunna beräkna ett tillräckligt säkerhetsavstånd vid de hastigheter som gäller. Säkerhetsområdena ska fastställas i bansäkerhetsplanen.
  • Underlag. Ytmaterialet och dess form har en ansenlig inverkan när det gäller att retardera ett fordons och eventuella separata delars hastighet. Å andra sidan är underlagets material (asfalt, gräs, sand) och förhållandena (torrt, vått, is) samt ytans form faktorer som väsentligt påverkar förarens säkerhet när denna glider separat från fordonet.
  • Höjdskillnad. Beroende på ytans lutning och fordonen kan höjdskillnader utnyttjas i skyddsförfaranden. En flack stigning retarderar ett fordon, men det krävs ett långt avstånd. Mark som sluttar nedåt mot publik eller utomstående ökar behovet av skydd.
  • Körhinder, som förhindrar att materiel och förare hamnar in bland människorna. Ett körhinder ska stå emot ett fordon och absorbera kollisionsenergin, så att den materiel som används inte kommer igenom hindret. Bakom körhindret ska det finnas ett skyddsmellanrum fram till människorna, så att kollisionskraften inte överförs från hindret till människorna.
  • Gånghinder, som förhindrar att t.ex. ett barn eller en berusad person rusar in på uppvisnings- eller körområdet. Ett snöre med vimplar är inte ett tillräckligt gånghinder. Däremot borde minst ett lätt staket (vepe) eller motsvarande användas. Fordonen ska inte heller köra bland människorna utan de vara avskilda i depåområdet eller när de kör till tävlingsplatsen. Publikområdena ska fastställas i bansäkerhetsplanen.
  • Rörelsebana och riktning. De farliga områdena beror i hög grad på riktningen och fordonens rörelsebana. I innerkurvor är faran i regel mindre än i ytterkurvor. Fordonens riktning och rörelsebana ska beaktas när platserna för publik och funktionärer planeras.
  • Skyddsvall eller madrassering ska läggas till för att skydda föraren vid hindren, så att hindren inte blir en fara för föraren. 

Skydden kan vara flera eller enskilda, förutsatt att de ger ett effektivt och tillräckligt skydd med tanke på den aktuella verksamheten. Vid behov ska flera skydd användas samtidigt, om rörelseenergin är stor och skyddsavståndet i sig inte är tillräckligt.

 

Publik- och läktarsäkerhet 

Om körlinjen är rak och publiken inte placeras i ändan av raksträckan utan endast längs sidorna, kan skydden i ändan vara lättare än längs raksträckan. I praktiken ska det ändå finnas ett tillräckligt gånghinder även i ändan, så att människor inte kan komma in på banan där.

 

I förhållande till rörelsebanan kan skyddet lättas i de områden där publiken ännu är i det s.k. accelerationsområdet, dvs. bakom startplatsen eller på sidan om raksträckan samt i en 45 graders vinkel framför fordonet. I verksamheten ska ändå beaktas inverkan på skyddsbehovet från massan av fordonet eller från lossnande delar även vid en låg hastighet.

 

På motsvarande sätt kan när det gäller lätta och långsamma fordon skyddsbehovet vara lägre, varvid ett gånghinder kan vara ett tillräckligt skydd. Då ska fortsättningsvis ändå massan och övriga krafter, som till exempel mekanisk energi, effekt, torsion, accelerationen och centrifugalkraft beaktas.

 

Vid eventuella passageöppningar i hindren ska det finnas övervakning eller låsbara hinder samt ett förbud för obehöriga att komma in på ban-/uppvisningsområdet. Detta har betydelse även med tanke på trafikförsäkringen vad gäller definitionen av ett slutet område. I princip tolkas ett slutet område snävt, varvid fordonen ska ha trafikförsäkring. Läs mera (på finska) på Trafikskadenämndens webbplats.

 

Körhindren, gånghindren och skyddsvallarna ska vara sådana att de inte utgör en fara för förarna eller andra människor. Exempelvis icke madrasserade träskivor utgör en fara om skivan kan splittras vid en kollision, särskilt i grenar där föraren inte är fastspänd i fordonet med bilbälte.

 

Bokföring av olyckor och anmälningsskyldighet 

Konsumentsäkerhetslagen ålägger att anmäla olyckor och tillbud till Tukes omedelbart när situationen tillåter det (8 §). Grentypiska lindrigare skador behöver inte anmälas, däremot ska olyckor som drabbat utomstående alltid anmälas till Tukes. Även mera allvarliga och avvikande följder ska anmälas.

 

Tjänsteleverantören ska statistikföra även de minsta skadorna och tillbuden, som Tukes nödvändigtvis inte behöver underrättas om.  Olycksbokföringen är ett av evenemangsarrangörens viktigaste riskhanteringsredskap för att utveckla säkerheten.

 

Även konsumenter och utomstående som upplevt fara, tillbud eller olycka kan anmäla detta till Tukes.  Ta närmare del av Tjänsteleverantörens skyldigheter.

 

Uppgifter som ska lämnas till förare 

Förarna behöver få tillräcklig information om banan och/eller prestationen. Samtidigt ska man säkerställa att färdighetsnivån är tillräcklig samt materiels och utrustnings lämplighet.

 

Uppgifter som ska lämnas till åskådare 

Åskådarna ska ges väsentlig information vad gäller säkerheten vid motorsportsevenemanget redan i förväg på platsen där tjänsten köps, exempelvis på webbplatsen och vid kassan samt på den plats där faran förekommer. Om exempelvis en rökmaskin används inomhus eller i ett tält, ska konsumenterna informeras om detta så att de kan ta ställning till om de ska delta i tjänsten, ifall tjänsten kan påverka deras hälsa eller välbefinnande. Även till exempel höga ljud, buller, vibrationer och avgaser kan vara faktorer som konsumenterna ska varnas för i förväg.

 

Ansvarsfrihetsskyltar, -klausuler och -blanketter 

En verksamhetsutövare kan inte befrias från ansvar enligt konsumentsäkerhetslagen och omsorgsplikten genom så kallade ansvarsfrihetsklausuler. Skyltar och avtal som ”användning/körning på eget ansvar” eller ”du vistas på området på eget ansvar” befriar inte en verksamhetsutövare från omsorgsplikten. Däremot kan till exempel ”klättring förbjuden” med tanke på säkerheten vara nödvändig information, som också ska lämnas vid behov. Denna typ av skyltning befriar dock inte från skyldigheterna i konsumentsäkerhetslagen.

 

Gokart och annan lätt motorsport 

Tukes-anvisningarna för främjande av säkerheten i gokart kan i tillämpliga delar användas även på andra grenar av lättare motorsport. Sådana grenar är bland annat banor för Lokariauto-småbilar, minimopeder, elmopeder, elfyrhjulingar eller andra motsvarande grenar och banor där hastigheterna, krafterna och massorna är likartade som i gokart.

 

Gokartverksamhet är möjlig på halt underlag om skyddsförfarandena och åtgärderna är tillräckliga för att säkerställa säkerheten och omfattar aktuella särdrag till exempel vad gäller kyla och dubbdäck. Verksamhetsutövaren ansvarar för att säkerhetsnivån höjs tillräckligt så att den motsvarar verksamheten.

 

Säkerheten säkerställs genom hanteringsmedel 

Hanteringsmedel är åtgärder genom vilka man försöker behärska förhållanden eller funktioner för att förbättra säkerheten. Exempelvis bilarnas utrustning, lämnande av uppgifter, utbildning, träning, att bli säker genom erfarenhet, etc. kan vara hanteringsmedel.

 

Hanteringsmedel är också bland annat skyltning och styrning samt olika begränsningar, till exempel hastighetsbegränsning. Hastigheten kan begränsas med trafikmärke, chikan, hinder eller fartgupp, men även med en mekanisk eller elektronisk funktion.

 

Även banans underhåll och skötsel kan anses som ett hanteringsmedel. Att med till exempel strukturella lösningar förhindra att föremål och ämnen hamnar på banan är hanteringsmedel för att avlägsna och förebygga faror. Första hjälpen och första insatsen kan också anses som ett hanteringsmedel för följderna.

 

En del av säkerhetsdokumentet är bansäkerhetsplanen, som utgör ett viktigt hanteringsmedel. I planen beskrivs verksamheten på bankartan, definieras farorna, de farliga områdena, säkerhetsområdena, publikområdena samt de nödvändiga skyddsförfarandena och hanteringsmedlen.