Tjänsteleverantörens skyldigheter

Lagens tillämpningsområde och definitionen på tjänsteleverantör

Konsumentsäkerhetslagen (920/2011) tillämpas på alla konsumenttjänster och konsumtionsvaror, om säkerheten för dessa inte reglerats med särskilda bestämmelser. Med vissa allmänna lagar, såsom räddningslagen, lagen om sammankomster samt markanvändnings- och bygglagen, tillämpas konsument­säkerhetslagen parallellt.


Med konsumenttjänst förstås en sådan tjänst som erbjuds konsumenten eller till personer som jämställs med konsumenter, för användning för privat konsumtion eller som till väsentlig grad används för privat konsumtion. Som personer jämställda med konsumenter anses exempelvis skolelever, då det inte gäller undervisningsverksamheten. Om skolan av utomstående leverantör av klättertjänster köper t.ex. bergs­klättring till skolans gymnastiklektion, utgör klättringstjänsten tjänst som tillhör konsument­säkerhets­lagens tillämpningsområde, fastän skolan betalar räkningen och inte eleverna själva.


Som  tjänsteleverantör enligt konsumentsäkerhetslagen anses fysisk person samt offentlig eller privat juridisk person, som utför, saluför, säljer eller på annat sätt överlåter eller förmedlar konsumenttjänster. Tjänsteleverantör kan vara t.ex. företag, kommun eller förening. Som konsumenttjänster ses bl.a. av föreningar anordnade för allmänheten öppna tillställningar och sådan förmedlingsverksamhet, där paket kombinerade flera olika tjänster erbjuds. Konsumentsäkerhetslagen tillämpas dock inte på sådana tjänster som erbjuds av:

  • Fysiska personer i annan än näringsverksamhet. Exempelvis en på privat mark befintlig strand som används av andra som simstrand med stöd av allemansrätten.
  • Föreningar eller övriga sammanslutningar endast för sina egna medlemmar, i annan än närings­verksamhet. Exempelvis scoutkårernas och idrottsföreningarnas verksamhet till den del, som däri endast föreningens medlemmar kan delta, och man inte eftersträvar vinst med deltagaravgiften. 

 
Till tjänsteleverantörens skyldigheter hör:


Omsorgsplikt

Skyldighet att lämna uppgifter om tjänst

Riskbedömning och egenövervakning

Olycksregistrering

Underrättelse om farlig tjänst

Säkerhetsdokumentet

 


Omsorgsplikt

För alla tjänsteleverantörer gäller den i konsumentsäkerhetslagen 5 § stadgade omsorgsplikten. Verksamhetsutövare ska med den omsorgsfullhet och yrkesskicklighet som förhållandena kräver säkerställa att konsumtionsvarorna eller konsumenttjänsterna inte medför fara för någons hälsa eller egendom. Till omsorgsplikten hör att verksamhetsutövaren har tillräckliga och korrekta uppgifter om konsumenttjänsten för att han/hon ska kunna bedöma bereda sig på de risker som är förenade med den. Verksamhetsutövaren ska känna sin tjänst och han/hon ska ha tillräcklig utbildning, erfarenhet och övrigt kunnande för att ordna tjänsten på ett säkert sätt.


Blotta viljan eller fagra festtal med sina haranger räcker dock inte för att förhindra olyckor. Inte heller är det nog med att företagare eller ansvarsperson ensam är en erfaren och jätteduktig yrkesman inom sitt område och kan fungera i olika nödsituationer. Alla som deltar i produktionen av tjänsten bör kunna fungera i nödsituationer. Även kassan i simhallens cafeteria behövs i nödsituation och alla arbetare i program­tjänst bör kunna fungera i oväntade situationer.


I omsorgsplikten ingår skyldigheten att garantera säkerheten på de redskap och apparater som används i tjänsten och att det för de konsumenter som medverkar i tjänsten ges all den ur säkerhetssynpunkt sett nöd­vändiga informationen. kan inte frigöra sig från omsorgsplikten genom att i avtal använda sig av ansvarsfrihetsklausuler eller genom att meddela man deltar i tjänsten på eget ansvar. Om­sorgsplikten omfattar också förmedlare av tjänster och de har skyldighet att säkerställa att de förmedlade konsumenttjänsterna är säkra och att underleverantörerna handlar i enlighet med sin omsorgsplikt.

 

Skyldighet att lämna uppgifter om tjänst

Konsumentsäkerhetslagen förpliktar verksamhetsidkaren att på ett klart och begripligt sätt lämna de i tjänsten deltagande alla sådana uppgifter som de behöver för att kunna bedöma de faror som är förenade med konsumenttjänsten. Likaså ska ges nödvändiga instruktioner, varningar och dylika uppgifter för avvärjande och förebyggande av med tjänsten förenad fara. Närmare bestämmleser om lämnande av uppgifter ges i den förordningen om uppgifter som skall lämnas om konsumtionsvaror och konsumenttjänster (613/2004).


Konsumenttjänsterna är mycket olika. För att avvärja den fara som riktas mot hälsa och egendom varierar den nödvändiga informationen från tjänst till annan. Enligt sin omsorgsplikt ska verksamhetsutövaren känna sin tjänst och kunna bedöma vilka uppgifter som är nödvändiga ur konsumentens säkerhets­synpunkt. Den som tillhandahåller en tjänst ska innan tjänsten utförs försäkra sig om att de i tjänsten deltagande har erhållit och förstått den ur säkerhetssynpunkt sett nödvändiga informationen. Det här betyder att konsumenterna både hört och förstått anvisningarna och också kommer ihåg dem. Del­givningen av information och varningar om farorna i anslutning till tjänsten häver inte verksamhetsutövarens  ansvar för tjänstens säkerhet.


För vissa tjänster är det nödvändigt att redan på förhand ge konsumenterna sådana upplysningar på basis av vilka de kan bedöma om de kan, och på vilka villkor, delta i tjänsten på ett säkert sätt. Sådana upplysningar är t.ex. hälsotillståndet för person som deltar i tjänsten och andra personliga egenskaper, såsom tidigare erfarenhet med avseende på specialfordringar beträffande krävande programtjänster.


Också sättet på vilket uppgifterna ges inverkar på tjänstens säkerhet. Den för säkerheten nödvändiga informationen får inte förväxlas med marknadsföringsmaterial. Verksamhetsutövaren ska försäkra sig om att den som deltar i tjänsten förstått de för tjänstens säkerhet nödvändiga anvisningarna. I vissa tjänster räcker det med att varningarna ges med i anslutning till tjänsten placerade skyltar och varningstavlor, i andra tjänster meddelas informationen bäst muntligt och i vissa tjänster är det skäl att ge dem också i skriftlig form. Verksamhetutövaren ska därtill beakta konsumenternas förtrogenhet med i fråga varande tjänst, förmåga att ta till sig anvisningar samt sådana behov som i tjänsten deltagande specialgrupper har. Verksamhetsutövare ska inte erbjuda tjänster till sådana konsumenter, som t.ex. på grund av sin bristande språkkunskap inte förstår nödvändiga säkerhetsanvisningar.


Anvisningarna som ska delges kunden har retts ut noggrannare i Tukes (6/2015) anvisningar gällande uppgifter som ska ges om konsumentvaror och konsumenttjänster.


Riskbedömning och egenövervakning

Riskbedömningen utgör utgångspunkt för säkerhetsplaneringen. Den är en central del av säkerhets­planeringen och verksamhetsutövarens omsorgsplikt. En skriftlig riskbedömning ska också införlivas som del av säkerhetsdokumentet. Med hjälp av riskbedömningen och -hanteringen kan man på ett systematiskt sätt förebygga uppkomsten av eventuella olycksfall och missöden.

Vid riskbedömningen och -hanteringen:

  • Identifieras vilka risker som ansluter sig till verksamheten, i vilka situationer risker kan uppträda och vilka slags olycksfall och missöden som kan uppträda i verksamheten.
  • Begrundas åtgärder för att eliminera riskerna, minska riskerna och för att förhindra olycksfall och missöden.
  • Förbereda och skapas beredskap för att fungera i eventuella olyckssituationer.

Vid bedömningen av risker överväger man vilka faror som kan förorsaka de allvarligaste olyckorna och för vilka faror sannolikheten är störst att de leder till olycka. Vid övervägandet av åtgärder som ska genomföras ska största uppmärksamhet fästas på sådana risker som har de allvarligaste följderna (t.ex. förlusta av liv eller bestående invalidisering) eller för vilka sannolikheten för att de inträffar är stor, fastän följderna av en enskild händelse skulle kunna vara ringa (t.ex. skador förorsakade av att kunderna upprepade gånger halkar på gårdsplanen).


Tjänsteleverantörens olycksbokföring är ett gott hjälpmedel vid riskbedömningen.


Egenövervakningen hör till verksamhetsutövarens omsorgsplikt. Egenövervakningssystemet kan vara, och det är naturligt att det är, t.ex. en del av verksamhetsutövarens kvalitetssystem, om ett sådant redan från tidigare finns.


Egenövervakningssystemet för leverantör av konsumenttjänst kan bestå av bl.a. följande delhelheter:

  • säkerhetsdokument, dvs. en i skriftlig form uppgjord säkerhetsplan
  • olycksregister och förfarandena för dess utnyttjande
  • förfaringssätt vid anmälan till tillsynsmyndigheterna om observerade risker och olyckor.
  • för användarna av tjänsten given skriftlig, muntlig eller på annat sätt framförda anvisningar


Egenövervakningen ger nytta av många slag för tjänsteleverantörer:

  • Olyckor förebyggs på ett effektivt sätt
  • När en olycka inträffar kan skadornas omfattning minimeras
  • Eventuella risker har linjerats upp och de kommer inte som en överraskning
  • Med stigande säkerhetsnivå förbättras ofta också kundtjänsten kvalitet
  • Kunderna upplever tjänsten som säker och därmed också tilldragande

 

Olycksbokföring

Verksamhetsutövaren ska underrätta Tukes angående i tjänsten inträffade olyckor eller risksituationer (konsumentsäkerhetslagen 8 §). Dessa underrättelser bildar i allmänhet den s.k. toppen av isberget av de inträffade olycks- och risksituationerna, representerande de allvarligare situationerna. Vidare bör verksamhetsutövaren  för att uppfylla den i lagens 5 § stadgade omsorgsplikten följa upp även mindre i verksamheten inträffande olyckor och risktillfällen, fastän man över dem inte behöver lämna ovanstående anmälan till myndigheten.


Olycksfallen och risksituationerna antecknas i verksamhetsidkarens egen olycksbokföring. Tröskeln för att göra anteckning ska hållas låg och ledningen bör bl.a. uppmuntra arbetstagarna att göra anteckningar i företagets olycksbokföring utan fruktan för påföljder. Beträffande genom­förandet och utnyttjandet av en olycksbokföring har goda erfarenheter erhållits bl.a. på luftfartens säker­hetensområde.


Olycksbokföringen är verksamhetsutövarens verktyg för utveckling av säkerhetsverksamheten. Arbetsledningen bör kontinuerligt följa upp säkerhetssituationen med stöd av uppgifterna i anteckningarna/blanketterna och genast vidta åtgärder om orsak därtill föreligger. Det är viktigt att ordna en regelbunden uppföljning (i enlighet med verksamhetens volym) av olycksbokföringen och att ge akt på riskställen, där det t.ex. ofta inträffar olyckor av samma typ). Vidare är det viktigt att ingripa i uppkomna problem som kanske annars under tidernas lopp som enskilda fall kunde fånga mindre uppmärksamhet.


I små företag kan olycksbokföringen som enklast uppgöras i ett s.k. ruthäfte. I större företag är det ändamålsenligt att använda t.ex. en separat förbestämd blankett, med användning av vilken arbetstagarna (t.ex. instruktörer och ledare av aktiviteter) kan lämna meddelande i olycks­bokföringen. Blanketterna arkiveras för vidare tillgodogörande eller den egentliga bokföringen görs med dator. Tillsynsmyndigheten kan begära olycksbokföringen till påseende t.ex. i samband med inspektion.


I olycksbokföringen eventuellt införda uppgifter beskrivande kunderna och deras hälso­tillstånd utgör ett personregister. Beträffande personregister bör bl.a. kraven i personuppgiftslagen (523/1999) beaktas. Uppgifterna (blanketterna) ska både förvaras och förstöras på ändamålsenligt sätt.


Exempel på olycksbokföring i litet programtjänsteföretag

Nr

 

Datum och klockslag

 

Händelse: lägesbeskrivning och plats för händelsen

 

Vidtagna åtgärder  
a) första åtgärder
b) anmälningar med anledning av saken
c) åtgärder för att höja säkerhetsnivån

 

Instruktörens (tillhörande personalen) namn och signatur

 

1.

 

2.3.2011

 

kl. 12.45

 

Kunden halkade vid utrustningscontainerns hörn och ådrog sig en ömmande hand. Smärtan försvann dock under efter­middagen.

 

  • Kundens skick granskats och ut­rustningen ut­provning fortsatts.
  • Kunden har tydligen hala kängor.
  • Halkplatsen har sandats.

Arttu
Artturi B.

 

2.

 

15.2.2012

 

kl. 09.05

 

Kunden körde mot träd med snöskoter 150 meter från ut­gångspunkten (första högerkurvan).
Kunden medvetslös en stund, skotern sannolikt oreparerbar.

 

  • Den skadade i stabilt sidoläge, hållits varm och under uppsikt. Ambulans larmats till platsen, varmed kunden till hälso­centralen för observation. Den övriga gruppen fortsatte safarin, när situationen klarats upp (rutten för­kortades).
  • Genast meddelats till Leena.
  • Lämnat anmälan till Tukes enligt konsumentsäkerhetslagen 8 § (kopia av anmälan som bilaga).
  • Leena kontaktar försäkringsbolaget.
  • I fortsättningen effektiveras körundervisningen för en del kunder och erbjuds möjlighet att åka med någon annan.

Pertti
Pertti A.

 

 

 
Anmälan om farlig tjänst

Om en allvarlig olycka inträffar vid utförande av konsumenttjänst ska verksamhetsutövaren genast inleda räddningsåtgärder och larma hjälp (per telefon 112: räddningsverket, polisen).


Verksamhetsutövare är också skyldig att:

  • Upphöra med att erbjuda tjänst som förorsakar fara tills den kan fortsättas på ett säkert sätt
  • Göra underrättelsen till tillsynsmyndigheterna om tjänst som förorsakar fara och om sina åtgärder gällande tjänsten
  • Vid behov informera kunderna om den fara som tjänsten förorsakar samt om konsumentens rättigheter


Om en verksamhetsutövare får kännedom om att den tjänst han/hon erbjuder förorsakar fara (det har t.ex. skett en olycka eller tillbud) för konsument eller för hälsa eller egendom för någon inom tjänstens influensområde, ska han/hon omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten om saken. Verksamhetsutövaren ska samtidigt uppge vilka åtgärder som denna redan har vidtagit med tanke på faran. Verksamhetsutövaren ska samarbeta med tillsynsmyndigheten för att avvärja faran. (Konsumentsäkerhetslagen 8 §)


Det att verksamhetsutövaren genast efter att han/hon upptäckt en fara på eget initiativ inleder samarbete med myndigheterna och fungerar effektivt för att avlägsna faran ger konsumenten en bild av ett företag som bär sitt ansvar. Tukes kan beakta detta i sin egen kommunikation. Vid riskbedömningen ska konsumentens säkerhet ställas framom de kostnader som förorsakas av de korrigerande åtgärderna för konsumentens säkerhet.


Blanketterna för näringsidkares anmälan för tjänster


 

Säkerhetsdokumentet

Med säkerhetsplaneringen förverkligas verksamhetsidkarens omsorgsplikt. Den skriftligen uppgjorda säkerhetsplaneringen, dvs. säkerhetsdokumentet utgör tjänsteleverantörens verktyg för ordnande och protokollföring av säkerhetsverksamheten. I enlighet med Tukes tillsynspraxis bör den som erbjuder tjänst uppgöra en skriftlig plan för riskhantering och för förberedelse för nödsituationer gällande konsument­tjänster, som kan förorsaka mer betydande än obetydliga risker för deltagare eller andra inom tjänstens influenskrets befintliga personers säkerhet. 


I konsumentsäkerhetslagens (920/2011) 7 § åläggs vissa tjänsteleverantörer skyldighet att uppgöra ett skriftligt säkerhetsdokument.Närmare bestämmelser angående innehållet i säkerhetsdokumentet har lämnats med statsrådets förordning om säkerhetsdokument för vissa konsumenttjänster (1110/2011, s.k. säkerhetsdokumentförordningen). Enligt lagen ska säkerhetsdokument uppgöras för följande tjänster:  

  • nöjespark, familjepark, zoo, husdjurspark, tivoli och cirkus,
  • gym
  • skidcenter och annan motsvarande skidanläggning
  • utomhuslekplats och motsvarande inomhuslekplats
  • skateboardramp och cyklingsplats av motsvarande typ,
  • äventyrs-, upplevelse- och naturtjänster och andra motsvarande programtjänster, om inte den risk som tjänsten är förenad med kan betraktas som liten.
  • klättercenter
  • ridstall och andra ridtjänster
  • kartingbana
  • simhall, utebassäng och spa samt badhotell med underhållning
  • badstrand och vinterbadplats
  • tatuering, piercing och andra tjänster för kroppsmodifiering
  • larmtelefon och andra motsvarande tjänster
  • evenemang som är förenade med en betydande risk som, om risken realiseras, kan medföra fara för säkerheten på grund av det stora antalet deltagare eller av annat särskilt skäl.


Ett säkerhetsdokument ska vara uppgjort innan erbjudandet av tjänsten inleds. Säkerhetsdokumentet ska överlämnas till tillsynsmyndigheten endast om myndigheten kräver det. I konsumentsäkerhetslagstiftningen ingår inte något acceptansförfarande för säkerhetsarrangemangen och säkerhetsdokumentet för en tjänst.


Enligt konsumentsäkerhetslagstiftningen svarar den som erbjuder en tjänst alltid för verksamhetens säkerhet. Ansvaret för säkerheten övergår inte t.ex. i och med uppgörandet av ett säkerhetsdokument eller dess tillställning till myndighet, en av myndigheten företagen granskning eller ett av kunden undertecknat meddelande/förpliktelse bort från den som erbjuder tjänsten (t.ex. till tillsyns­myndigheten eller kunden).


Förutom de skriftligt presenterade uppgifterna ska verksamhetsutövaren även i praktiken handla på sätt som framställs i säkerhetsdokumentet och sörja för att personalen känner till och kan verksamheten i enlighet med säkerhetsdokumentet.


Förutom säkerhetsdokumentet ska den som erbjuder en tjänst hålla olycksfallsbok över olyckor och missöden. Om allvarliga risksituationer och olyckor ska å andra sidan tillsynsmyndigheten underrättas i enlighet med konsumentsäkerhetslagen 8 §.


Uppgörande av säkerhetsdokument

I säkerhetsdokumentet innefattas endast sådana saker som den i fråga varande verksamheten förutsätter. Säkerhetsdokumentet ska beträffande sin omfattning och utförlighet stå i ett praktiskt förhållande till de erbjudna tjänsternas omfattning och de risker de innebär. Man bör komma ihåg att säkerhetsdokumentet i första hand inte görs upp för myndigheterna utan för verksamhetsutövaren själv.


Varje verksamhetsutövare bör uppgöra säkerhetsdokumentet på ett sådant sätt att det lämpar sig för den egna verksam­heten och verksamhetsmiljön. Om tjänsten realiseras av flera instanser, såsom under­leverantörer, bör man sörja för att man i säkerhetsplaneringen beaktar kela kedjan (t.ex. beträffande reglerandet av ledningsansvaret). Vid utövning av en omfattande verksamhet kan det vara nödvändigt att ansluta de verksamhetsspecifika säkerhetsanvisningarna eller -planerna som bilaga till säkerhets­dokumentet.


Säkerhetsplanerna bör vara realistiska. Högstämda på papper nedtecknade proklamationer och invecklade planer fungerar sällan i praktiken i farans stund.


Vidstående länk innehåller ett exempel till innehållsmall för ett säkerhetsdokument. Det är dock synnerligen viktigt att säkerhetsdokumentet uttryckligen innehåller sådana saker som den i varje enskilt fall förekommande verksamheten förutsätter. Säkerhetsdokumentet ska till sin omfattning och utförlighet stå i ett skäligt förhållande till omfattningen av de erbjudna tjänsterna och de risker de innehåller. Det är bättre att till en början uppgöra även en något enklare version och utveckla det senare på basis av erhållna erfarenheter.


Vid uppgörandet av säkerhetsdokument kan man som hjälp använda sig av utomstående sakkunniga (t.ex. konsulter) men det är viktigt att verksamhetsutövarens representanter deltar intensivt i sammanställnings­arbetet för att säkerhetsdokumentet och bl.a. riskbedömningen ska motsvarar den verkliga verksamheten. På det sättet får också de personer som deltar i den dagliga verksamheten sin röst hörd, lär sig också själva om processen och engagerar sig i ett säkerhetsmässigt verksamhetssätt.


Säkerhetsdokumentet ska hela tiden hållas à jour med tiden och det bör uppdateras i takt med föränd­ringarna i förhållandena. Förändringar som kräver uppdatering är bl.a. nya prestations-/verksamhets­platser och -utrymmen, nya apparater och maskiner samt ändringar i handlingssätt.


I säkerhetsdokumentet bör man bl.a. beakta också hur väderleken och belysningsförhållandena samt deras plötsliga förändringar inverkar på erbjudandet av tjänsten. Exempelvis en god muntligt i mörker given bruks­instruktion för en snöskoter fungerar inte i praktiken, om det på platsen inte finns en ordentlig belysning, så att kunden själv kan se de olika reglagen och deras användning.


Den som erbjuder tjänster och som har flera mycket snarlika objekt att upprätthålla/på sitt ansvar (t.ex. de av kommunerna upprätthållna lekplatserna, av vilka en stor kommun kan ha att upprätthålla hundratal) kan för dylika objekt göra upp ett gemensamt säkerhetsdokument, i vilket efter behov varje särskilt objekts särdrag beträffande säkerhetsfrågorna framställs. Det ovanstående förfarandet underlättar både arbetet vid kommunernas underhållsinstanser samt besväret med att uppgöra ett säkerhetsdokument och särskilt beträffande underhållet. Man bör dock komma ihåg att förfarandet inte får försvaga säkerhets­planering­ens utförlighet, nivå, kvalitet, praktiska realisering och upprätthållande i jämförelse med att man för varje objekt skulle ha uppgjort egna objektrelaterade säkerhetsdokument.


Säkerhetsdokumentet presentation för personalen

Säkerhetsdokumentet bör genomgås med personalen (inklusive eventuella vikarier samt säsongs- och frivilligarbetare) och var och en bör intyga med en daterad signering att den förstått innehållet. Säkerhetsdokumentet ska förvaras på ett ställe som är lätt att hitta och personalen bör känna till var dokumentet finns.


Säkerhetsdokumentets innehåll ska regelbundet upprepas för personalen. Säkerhetsdokumentet ska alltid genomgås i samband med introduktionen av en ny person. För personalens säkerhetskunnande är det viktigt att i praktiken öva funktionen i olika nödsituationer.


Ett säkerhetsdokument behöver inte presenteras för kunden (självfallet kan det presenteras, om företaget självt ser det som ändamålsenligt) eller läggas upp t.ex. på företagets webbplats. Detta utesluter inte skyldigheten för den som erbjuder tjänst att ge dem som deltar i tjänsten ur säkerhetssynpunkt sett nödvändiga varningar och anvisningar. Vidare är det bra att komma ihåg det inte är ändamålsenligt att material med anknytning till vissa delområden av säkerheten (bl.a. inrättandet av bevakning och övriga motsvarande säkerhetsarrangemang) delges utomstående.


Kombinering av säkerhetsdokumentet och övriga säkerhetsrelaterade planer

Om för samma tjänst måste uppgöras räddnings-, beredskaps- eller annan motsvarande plan med stöd av annan lagstiftning kan säkerhetsdokumentet enligt konsumentsäkerhetslagen kombineras med det. Exempelvis i räddningslagstiftningen förutsätts att verksamhetsutövaren uppgör en räddningsplan och i en utförligt uppgjord räddningsplan behandlas till många delar samma saker som i säkerhetsdokumentet. Dessa säkerhetsrelaterade planer är det också i allmänhet ändamålsenligt att kombinera. På det sättet har verksamhetsutövaren endast en säkerhetsrelaterad plan att uppdatera och förmedla till personalen. Man måste likväl försäkra sig om säkerhetsdokumentet uppfyller de krav som i konsumentsäkerhetslagen och i förordningen om säkerhetsdokument ställs på det även om säkerhetsdokumentet är kombinerat med säkerhetsplanen enligt den övriga lagstiftningen.