Konsumenttjänster

Så här övervakas säkerheten hos tjänster

 

Enligt konsumentsäkerhetslagen (920/2011) ansvarar tjänsteleverantören för att tjänsterna är säkra. Med konsumenttjänst avses tjänster som är avsedda att användas för eller som i betydande omfattning används för enskild konsumtion. Tjänsteleverantör kan vara en fysisk person eller en offentlig eller privat juridisk person som utför, saluför, tillhandahåller, säljer eller annars överlåter eller förmedlar konsumenttjänster. Tjänsteleverantören kan således vara till exempel en kommun, en församling eller en förening. Utanför lagens tillämpningsområde står dock fysiska personer som tillhandahåller tjänster inom annan verksamhet än näringsverksamhet (lagen tillämpas inte till exempel på en privat badstrand som används med stöd av allemansrätten). Inte heller ingår tjänster som föreningar eller sammanslutningar tillhandahåller i lagens tillämpningsområde, i den mån de tillhandahåller tjänster enbart för sina egna medlemmar på annat sätt än inom näringsverksamhet.

 

Med stöd av konsumentsäkerhetslagstiftningen övervakas säkerheten hos bl.a. följande tjänster:

  • nöjesparker och tivoli
  • kartingbanor
  • lekparker och med dem jämförbara inomhuslekparker
  • gym
  • skid- och backbilscenter
  • programtjänster (t.ex. äventyrstjänster, snöskotersafari)
  • ridtjänster
  • varuuthyrningstjänster (riktade mot konsumenter), t.ex. stuga, idrottsredskap, verktyg, kanot
  • simhallar och spa
  • badstränder
  • klättringscenter.

Tillsynssätt och -metoder

Tukes övervakar stickprovsmässigt

Tukes övervakar att konsumenttjänsterna uppfyller kraven i produktsäkerhetslagstiftningen och inte medför fara för konsumenters hälsa eller egendom.Tillsynen är stickprovsmässig. Myndigheterna kontrollerar inte alla tjänster som ingår i lagens tillämpningsområde. Övervakningsmyndigheterna beviljar inte heller godkännanden för säkra tjänster, utan tjänsteleverantören ansvarar för att tjänsten är säker. Tukes följer utvecklingen relaterad till konsumentsäkerhetslagstiftningens tillämpningsområde samt olyckor som inträffat, och vidtar åtgärder vid behov. Tukes anordnar även utbildning för tjänsteleverantörer, ansvarar för internationellt samarbete och ger råd åt tjänsteleverantörer och konsumenter i frågor relaterade till konsumentsäkerhetslagstiftningen. Tukes är ett kompetenscentrum för konsumentsäkerhetsfrågor, dit specialbranschkunnande relaterat till konsumentsäkerhet har koncentrerats.

 

Övervakningssätt

  • Behandling av anmälningar gjorda av konsumenter, näringsidkare eller andra myndigheter.
  • Övervakning som utförs utifrån en tillsynsplan för att stickprovsmässigt utreda säkerheten hos tjänster som tillhandahålls.
  • Tillsynsprojekt för att utreda huruvida tjänsterna överensstämmer med kraven och tjänsternas nivå per tjänstegrupp, ingripande i missförhållanden och utveckling av föreskrifter och tillsynssmetoder.


Tillsynsmetoder och befogenheter

  • Rätt att få nödvändiga uppgifter för att utföra tillsynen
  • Rätt att utföra kontroller
  • Förhandlingar med tjänsteleverantören om att avvärja en fara som iakttagits
  • Åläggande om korrigerings- eller rättelseåtgärd
  • Avbrytande av verksamhet
  • Tvångsutförande
  • Temporärt förbud, förbud eller förenande av förbud eller åläggande med vite
  • Avvärjande av fara som är förknippad med en konsumenttjänst
  • Åläggande att lämna information
  • Vid behov rätt att få handräckning av polisen. 

 

Tillsynsmyndigheter 

Säkerheten hos konsumenttjänster hör i allmänhet till flera olika myndigheters tillsyn.

 

Till exempel vattenkvaliteten i simhallar och badinrättningar

  • övervakas med stöd av den s.k. bassängvattenförordningen.
  • livsmedel och produkter som säljs i caféet övervakas med stöd av bestämmelser som gäller livsmedelssäkerheten.
  • kundsäkerheten (t.ex. tillräcklig övervakning) övervakas med stöd av konsumentsäkerhetslagstiftningen.
  • upplagringen av klor som används vid rengöring av vattnet övervakas av räddningsmyndigheten.
  • räddningsmyndigheterna (brandbesiktningsmannen) övervakar brandsäkerheten (t.ex. mängden primärsläckningsutrustning och dess skick, utrymningsvägarnas användbarhet).
  • polisen svarar för att upprätthålla den allmänna ordningen och säkerheten (t.ex. våldsam kund).
  • arbetarskyddsmyndigheterna övervakar arbetssäkerheten och arbetsförhållandena för de anställda på simhallen eller badinrättningen.

 

För säkerheten och tillsynen av vissa produkt- och tjänstegrupper finns separata bestämmelser. En lista över behöriga myndigheter finns i avsnittet Kuka valvoo mitäkin (på finska).