Mätinstrumentdirektivet (MID)

Mätinstrumentdirektivet trädde i kraft 30.4.2004 – tillämpningen började 30.10.2006.

 

Efter tio år av beredning och tre år av behandling trädde mätinstrumentdirektivet (Measuring Instrument Directive, MID) i kraft 30.4.2004 när det publicerades i EU:s officiella tidning. Direktivet gäller mätinstrument för vilka lagliga krav ställs i de flesta av medlemsländerna. Typiska användningsområden för sådana mätinstrument är handel och myndighetsverksamhet. Exempel på detta är bränslemätare, taxametrar, vatten-, gas- och elenergimätare samt automatiska vågar för bl.a. förpackning inom industrin.  Trots att direktivet täcker ett stort antal mätinstrument och ersätter många gamla direktiv fortsätter direktivet om icke-automatiska vågar 2009/23/EG (NAWI-direktivet/vågdirektivet) att gälla oförändrat.


Alla medlemsländer var förpliktade att införa det nya förfarandet 30.10.2006, då den gemensamma marknaden till slut kunde börja fungera. Dessutom finns en övergångsperiod på 10 år under vilken mätinstrument som uppfyller de gamla kraven får släppas ut på marknaden om deras typgodkännande fortfarande gäller. I praktiken torde de nya kraven ganska snabbt få stor tillämpning.

 

Mätinstrumenten som omfattas av direktivet är en av de få kategorierna av produkter där det inte har funnits en gemensam marknad. För vissa instrument finns detaljerade direktiv av det gamla slaget, men det har inte varit möjligt att omarbeta dem till krav som är lämpliga för dagens elektroniska mätinstrument. Därför måste man i praktiken fortfarande följa nationella bestämmelser, som till största delen inte har harmoniserats. Detta medför naturligtvis stora negativa konsekvenser för tillverkarna eftersom det krävs ett separat typgodkännande för varje medlemsland dit instrumenten levereras. Nationella krav uppvisar ofta stora skillnader och det kan krävas nya eller kompletterande provningar. Detta medför kostnader och fördröjer utsläppandet på marknaden. Situationen försvårar främst småföretagens verksamhet.

Direktivets karaktär

 Direktivet följer den s.k. nya ansatsen (new approach) och innehåller endast väsentliga tekniska krav på produktkategorierna. Överensstämmelse med kraven bygger på ett globalt modulförfarande (global approach). Därmed kan tillverkarna vid sidan av traditionellt typgodkännande och första verifiering välja alternativa förfaranden som utgår från specifika typrisker.  Det mest intressanta av dem är förmodligen H1-modulförfarandet, där det anmälda organets roll är att kontrollera planeringen. Dessutom krävs att tillverkaren har en heltäckande kvalitetssäkring.

 

Medlemsländerna får avväga vilka kategorier de vill ställa krav på.  Europaparlamentet har betonat att medlemsländerna i princip bör reglera mätningarna. Om en medlemsstat beslutar att inte reglera en kategori måste detta motiveras. När krav ställs måste de överensstämma med direktivet, andra krav får inte ställas. Åtgärder för periodisk övervakning av mätinstrument omfattas inte av direktiven, även om alla medlemsländer har bestämmelser om detta.

  

Harmoniserade standarder och OIML:s normativa dokument

 I direktiv som följer den nya ansatsen uppstår antagandet om överensstämmelse genom efterlevnad av EN-standarder vars namn och nummer publicerats i EG:s officiella tidning. Harmoniseringsarbetet avseende mätinstrument som omfattas av legala krav har bedrivits globalt ända sedan 1955, då OIML (Organisation Internationale de Métrologie Légale) grundades. Nästan alla EES-länder är medlemmar i OIML. Medlemsländerna har en moralisk skyldighet att harmonisera sina bestämmelser med OIML:s rekommendationer så att tekniska handelshinder undanröjs. WTO:s (World Trade Organisation) kommitté för tekniska handelshinder (WTO/TBT) har enats om att OIML:s rekommendationer motsvarar internationella standarder.

 

Mätinstrumentdirektivet jämställer de harmoniserade dokument som utgår från OIML:s rekommendationer med europeiska standarder. Det är alltså frågan om dokument med samma ställning som harmoniserade standarder. Deras centrala innehåll är en förteckning över vilka avsnitt i rekommendationen som måste uppfyllas för att antagandet om överensstämmelse ska uppstå.

 

Harmoniserade tolkningar

 Genom direktivet inrättas Mätinstrumentkommittén, som med bifall av kommissionen har rätt att ändra de tekniska kraven. Det informella administrativa samarbetet kring tolkningen av direktivets tekniska bilagor och beredningen av ärenden för behandling i Mätinstrumentkommittén sker dock i WELMEC:s (European Cooperation in Legal Metrology) arbetsgrupper. 

 

I Finland har Arbets- och näringsministeriet huvudansvaret för beredning av den lagstiftning som behövs. Ministeriet biträds av Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) och delegationen för metrologi (MNK).

 

Upphävda direktiv 30.10.2006

Mätinstrumentdirektivet har ersatt en rad direktiv där det gamla förfarandet tillämpades.

 

Upphävda direktiv 30.10.2006

71/318/EEG      Gasmätare

71/319/EEG      Mätare för andra vätskor än vatten

71/348/EEG      Tillsatsutrustning till mätare för andra vätskor än vatten

73/362/EEG      Längdmått

75/33/EEG        Kallvattenmätare (delvis)

75/410/EEG      Bandvågar

76/891/EEG      Mätare för elektrisk energi

77/95/EEG        Taxametrar

77/313/EEG      Mätsystem för andra vätskor än vatten

78/1031/EEG    Automatiska kontroll- och sorteringsvågar

79/830/EEG      Varmvattenmätare

 

Annanstans på nätet