Klassificering, förpackning, märkning

I Finland gäller för närvarande två parallella system med vilka bestäms om klassificering, märkning och förpackning av kemikalier (ämnen och blandningar). Av dessa baserar sig det s.k. utfasande lagstiftningen på EU:s ämnesdirektiv (67/548/EEG) och blandningsdirektiv  (1999/45/EEG) vilka har verkställts i Finland genom kemikalielagen (599/2013), kemikalieförordningen (675/1993) och SHM:s förordning om klassificeringsgrunder (807/2001 jämte ändringar). Ytterligare gäller EU:s CLP-förordning (EG) nr 1272/2008 (Classification, Labelling and Packaging of Substances and Mixtures) som trädde i kraft 20.1.2009 och är som sådan gällande lagstiftning i alla EU- och EES-länder. CLP-förordningens bestämmelser har varit giltiga för klassificering, märkning och förpackning av ämnen från 1.12.2010 – medan på blandningar tillämpas övergångsperiod till 1.6.2015. Efter utgång av övergångsperioden gäller enbart CLP-förordningen – och ämnesdirektivet och blandningsdirektivet upphävs.

 

I båda system bestäms om klassificering, märkning och förpackning av farliga kemikalier. CLP-förordningen gäller dessutom klassificering, märkning och förpackning av vissa föremål som innehåller farliga ämnen. En farlig kemikalie kan medföra fysikaliska faror (i utfasande system: brand- och explosionsfaror) samt hälso- och miljörisker. Klassificeringen av kemikalier sker genom att jämföra kemikaliens egenskaper med de i lagstiftningen överenskomna kriterierna. På klassificeringen inverkar inte den risk som kemikalien medför utan grunderna utgörs enbart av kemikaliens inre egenskaper. Om en kemikalie klassificeras som farlig ska den märkas och förpackas enligt bestämmelserna i lagstiftningen.

 

Enligt CLP-förordningen är tillverkare, importörer och nedströmsanvändare ansvariga för klassificering av kemikalier som släpps ut på marknaden, och leverantörer ansvarar för märkning och förpackning. Tillverkare, föremålens producenter och importörer ska klassificera också sådana ämnen som inte har släppts ut på marknaden och som måste registreras eller över vilka ska göras anmälan till Europeiska kemikaliemyndigheten ECHA enligt vad som bestäms i REACH-förordningen.

 

De mest synliga skillnaderna i jämförelse med den utfasande lagstiftningen är olika i CLP-förordningen ingående faropiktogram samt användningen av signalorden ”Fara” och ”Varning” på varningsetiketterna. De utfasande R- och S-fraserna har ersatts med H- och P-angivelser (risk- och skyddsfraser), det finns fler riskklasser och -kategorier och kemikaliers klassificeringskriterier och gränsvärden avviker i viss mån från kriterierna i det utfasande systemet. Helt nytt är också tillverkares och importörers förpliktelse att anmäla de självklassificerade ämnena till klassificerings- och märkningsregistret (C&L Inventory) som drivs av ECHA.

 

Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) är den behöriga myndigheten för CLP-förordningen i Finland. I förordningen åläggs nationella behöriga myndigheter att förvalta nationell rådgivningstjänst via vilken företagen bl.a. kan ställa frågor om tillämpningen av förordningen.

 

 

Lagstiftning kring klassificering och märkning som tillämpas till 1.6.2015:

Lagstiftning kring klassificering och märkning som tillämpas på ämnen senast 1.12.2010 och på blandningar senast 1.6.2015: