Kemikalier i föremål

 

I konsumentprodukter används ett stort antal olika kemikalier för att erhålla bestämda egenskaper, en bestämd funktionalitet eller kvalitet. Bland dessa kemikalier märks t.ex. bromerade brandskyddsmedel som används vid möbeltapetsering, fluorerade föreningar som används i smuts- och vattenavvisande beläggningar i textilier såsom ytterplagg samt ftalater, som används i mjuka PVC-plaster, såsom i leksaker. 

 

Skadliga föreningar sprider sig i omgivningen vid tillverkning, användning och destruering av föremål. Många av dessa kemikalier har visat sig vara bestående och giftiga i miljön och kunna ackumulera sig i organismer och sprida sig långa vägar från den ursprungliga utsläppskällan. Den internationella handeln inverkar för sin del till att farliga kemikalier i föremål sprider sig från område till område.

 

Faror och risker förorsakade av kemikalier i föremål regleras med EU-regelverket om produktsäkerhet, avfallshantering, produktutveckling och kemikalier. I REACH-förordningen bestäms för föremålens tillverkare och importörer vissa förpliktelser, t.ex. att informera om ämnen som inger mycket stora betänkligheter. Det finns också andra sätt med vilka man kan kontrollera kemikalier, såsom miljömärkning, internationellt samarbete, industrins initiativ, medborgarorganisationernas arbete samt t.ex. nationella program och register.

 

Enligt rekommendation från det nationella programmet gällande farliga kemikalier krävs ytterligare information om kemikalier i föremål och styrmedlen för dem borde utvecklas. Kemikalier i föremål avhandlas också i internationella branschorganisationer (t.ex. OECD, Organisation for Economic Co-operation and Development) och på konferenser (t.ex. ICCM2, International Conference on Chemicals Management).

 

Avsikten med den förundersökning som Finlands miljöcentral färdigställde år 2010 var att kartera hur faror och risker förorsakade av kemikalier i föremål kan kontrolleras under de olika faserna av ett föremåls livscykel. Arbetet beskriver det aktuella läget för lagstiftningen och de frivilliga styrmedlen samt tar upp eventuella utvecklingsbehov.