Kemikalier som stör hormonfunktionen

Hormonsystemen styr människors och djurs utveckling, uppväxt, fortplantning, beteende, ämnesomsättning och motståndskraft. Kroppens naturliga hormoner (t.ex. testosteron, östrogen, sköldkörtelhormon, insulin) är kemiska ämnen som bildar ett komplicerat och känsligt system.
 
Det finns oroväckande misstankar om att kemiska ämnen, både sådana som framställs industriellt av människan och sådana som kommer från naturen, på olika sätt kan störa de naturliga hormonsystemens funktion och ha skadliga effekter på människans hälsa eller miljön . Sådana ämnen kallas hormonstörande ämnen. Ämnen som påverkar hormonsystemet men inte har några skadliga effekter kallas för hormonellt aktiva eller verksamma ämnen.
 
Det internationella kemikaliesäkerhetsprogrammet (WHO/IPCS, 2002) definierar kemikalier som stör hormonfunktionen på följande sätt: Ett hormonstörande ämne är ett exogent ämne eller en exogen blandning som orsakar förändringar i det endokrina systemets funktion och därmed ger upphov till skador i en intakt organism, i dess avkomma eller i (under)populationer. Hormonstörande kemikalier tros påverka hormonsystemets funktion på minst tre sätt: genom att efterlikna kroppens eller organismens naturliga hormoner, förhindra de naturliga hormonernas verkan eller påverka hormonhalten i kroppen eller organismen.
 
Man har upptäckt att vissa kemikalier orsakar skadeverkningar hos flera arter i naturen (såsom fiskar, fåglar och däggdjur), och skadeverkningarna har ansetts bero på ämnets effekter på hormonfunktionen. Skadeverkningarna har omfattat bland annat effekter på fortplantningen och utvecklingen.  Effekter som stör hormonfunktionen har upptäckts exempelvis hos vissa sönderfallsprodukter från alkylfenoletoxilater som används i tvättmedel och vid slutbehandling av textilier, hos nonylfenoler och vissa ftalater som används som mjukgöringsmedel i plastmaterial samt hos bisfenol A, DDT, vissa andra växtskyddsmedel och PCB-föreningar.
 
Man har misstänkt att exponering för hormonstörande kemikalier på befolkningsnivå har samband med förekomstfrekvensen av hälsoproblem hos människor, vilket är oroväckande. Sådana hälsoproblem är exempelvis sänkt spermieantal och ökad förekomst av en viss typ av cancer. I bakgrunden finns också många andra faktorer, men kemikaliernas effekter har inte kunnat uteslutas. Undersökningarna är kontroversiella och orsakssambanden har ännu inte bekräftats. Det behövs ännu mycket forskning.
 
Man har emellertid redan begränsat användningen av flera industriellt framställda ämnen som misstänks ha hormonstörande effekter, eller så har användningen av dessa ämnen utan särskilt tillstånd förbjudits på marknaderna i EU på grund av deras fortplantningsskadliga eller övriga skadliga egenskaper. Men många ämnen med eventuell inverkan på hormonfunktionen kan vara i bruk, och bedömningen och undersökningen av deras egenskaper fortsätter. Det gäller också att notera att ämnen kan ha flera olika farliga egenskaper bland vilka den som stör hormonfunktionen bara är en.
 
OECD
Kemikaliernas hormonstörande verkningsmekanismer är komplicerade. Man har fortfarande bristfällig kunskap om vissa av dessa verkningsmekanismer och deras skadeverkningar. För närvarande finns det inga testmetoder för att identifiera alla effekter av hormonstörande ämnen. I ett OECD-program utvecklas testmetoder för identifiering av hormonstörande skadeämnen. En anvisning har även utvecklats för att stödja bedömningen av hormonstörande ämnen (Guidance document on standardized test guidelines for evaluating chemicals for endocrine disruption, 2012). Närmare information om utvecklingen av testmetoderna finns på OECD:s webbplats.
 
EU
Inom EU betraktas riskbedömningen och riskkontrollen av hormonstörande kemikalier som en viktig fråga. EU-kommissionen utfärdade år 1999 ett meddelande om EU:s strategi för hormonstörande kemikalier. Strategin innehåller åtgärdsförslag enligt försiktighetsprincipen för en kort, medellång och lång tidsperiod. Som en åtgärd på kort sikt och för fortsatta undersökningar publicerade kommissionen 2001 en prioritetslista över ämnen som misstänks vara störande för hormonfunktionen. För prioritetslistan bedömdes de vetenskapliga bevisen på den hormonstörande effekten hos cirka 500 ämnen. Kommissionen har publicerat en översiktsrapport om hormonstörande kemikalier (State of the Art of the Assessment of Endocrine Disruptors, 2012). Kommissionen har en webbplats över hormonstörande kemikalier.
 
Det finns hänvisningar till hormonstörande kemikalier i flera EU-lagar, såsom REACH -, biocid- och kosmetikförordningen samt förordningen om växtskyddsmedel. Det finns ingen vetenskapligt eller lagstiftningsmässigt enhetlig definition av hormonstörande kemikalier. EU-kommissionen utarbetar för närvarande vetenskapliga kriterier för hormonstörande kemikalier. Det är meningen att kriterierna ska ange de vetenskapliga bevis som behövs för att identifiera en hormonstörande kemikalie. I framtiden ska kriterierna tillämpas i kemikalielagstiftningen så att större hänsyn kan tas till hormonstörande kemikalier vid riskbedömningen av kemikalier och vid valet av riskkontrollmetoder för kemikalieanvändningen. En expertgrupp som kommissionen grundat gav sitt förslag till kriterier 2013 (Joint Research Center 2013).
 
Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) har grundat en vetenskaplig expertgrupp (Endocrine Disruptor Expert Advisory Group) som bedömer eventuella hormonstörande effekter hos kemikalier som bedöms i enlighet med EU:s REACH- och biocidförordning. Närmare information om gruppens verksamhet finns på Echas webbsidor.