Om en vara eller tjänst visar sig vara farlig
Om en vara eller tjänst visar sig vara farlig, är näringsidkaren skyldig att:
- dra tillbaka varan eller tjänsten från marknaden;
- underrätta tillsynsmyndigheten om den farliga varan eller tjänsten och om de åtgärder som redan vidtagits av denna anledning;
- gå ut med information till konsumenterna om den fara som hör ihop med varan eller tjänsten, och om hur återlämningen ordnas.
Om den som bedriver en verksamhet (en näringsidkare eller en annan tjänsteproducent, t.ex. en kommun, ett bostadsaktiebolag eller en församling) får reda på att en produkt eller tjänst som saluförs kan innebära fara för konsumenterna eller för personer som berörs av tjänsterna, så att deras hälsa eller egendom är i fara, måste anmälan genast gå till den behöriga tillsynsmyndigheten (Tukes, en länsstyrelse eller en kommunal hälsoinspektör). Den som bedriver verksamheten skall samtidigt meddela vilka åtgärder som vidtagits i anledning av faran. Näringsidkaren är skyldig att samarbeta med myndigheten för att avvärja faran (enligt 4 § i lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet).
Enligt Tukes tillsynspraxis är näringsidkaren eller den som erbjuder tjänsten skyldig att informera konsumenterna om den konstaterade faran. Länk till webbsidan "meddelande till konsumenterna om fara"
Om det i samband med utförandet av en konsumenttjänst inträffar en allvarlig olycka, måste näringsidkaren omedelbart vidta räddningsåtgärder och skall också larma hjälp (telefon till numret 112: räddningsverk och polis).
När en näringsidkare gör en riskbedömning av sin produkt, skall åtgärderna för återställandet av konsumenternas säkerhet prioriteras över kostnaderna. De myndigheter som har hand om säkerhetstillsynen gör naturligtvis samma prioritering.
Att näringsidkaren, när ett faromoment observerats, omedelbart och på eget initiativ samarbetar med myndigheterna och handlar effektivt för att dra tillbaka de farliga produkterna från marknaden, ger konsumenterna ett intryck av ett företag som bär sitt ansvar. Detta beaktar Konsumentverket också i sin egen information till allmänheten.
En anmälan till myndigheterna som sköter produktsäkerhetsövervakningen skall göras så att den bifogande blanketten ifylls (det finns separata blanketter för produkter och för tjänster) och tillställs den behöriga tillsynsmyndigheten (instruktioner finns på blanketterna). Det är väsentligt att anmälningen insänds ofördröjligen, så snart någon i företaget fått kännedom om en fara. Anmälan måste göras även om fullständig information om produkten eller faran inte finns att tillgå. Uppgifterna kan alltid uppdateras senare.
Anmälan skall göras, om en vara, tjänst eller ett redskap för utförande av en tjänst kan leda till:
- en hälsoolägenhet
- ett olycksfall (t.ex. en eldsvåda eller ett skadefall som kräver sjukhusvård)
- en farlig situation eller
- ett allvarligt tillbud. Ett tillbud är en oväntad händelse som hade kunnat leda till en olyckshändelse
Även ett mindre faromoment som hänför sig till en produkt kan behöva anmälas om:
- produkten har stor spridning (det har sålts mycket av den eller den används i stor utsträckning)
- faran inte är uppenbar och inte lätt för konsumenten att upptäcka - produkten/tjänsten är avsedd för barn, unga eller åldringar.
Utöver det som ovan sagts gäller att en anmälan måste göras om en tjänst som visat sig vara farlig, i följande situationer:
- Farosituationen har krävt människoliv eller har kunnat göra det.
- Det har behövts insats av ambulans eller räddningsväsen.
- Under utförandet av tjänsten har en fara av ett nytt slag observerats. Anmälan tjänar då till att sprida informationen om den nya risken.
- Säkerhetsarrangemangen på platsen har inte fungerat eller varit otillräckliga. En sådan situation konstateras ha förekommit t.ex. om utomstående tvingats rädda en drunknande i en simhall eller badinrättning.
- I oklara fall är det bättre att skicka in en anmälan än att inte göra det.
Media ställer ofta frågor som gäller om en näringsidkare handlat på det sätt som förutsätts i lagen, alltså om en anmälan gjorts till en tillsynsinstans. En näringsidkare som försummar sin anmälningsplikt bryter inte bara mot lagen utan kan också få dålig publicitet.
Anmälan behöver inte göras när ingen har skadats allvarligt och det som skett är typiskt för aktiviteten ifråga (t.ex. någon faller i skidpisten, kastas av hästen eller får skrubbsår vid abseiling). Näringsidkaren måste dock föra bok över sådana olyckor också. Bokföringen kan komma till nytta när företagets säkerhetsförfaranden vidareutvecklas, likaså vid myndighetskontroller. Det är inte heller nödvändigt att till tillsynsmyndigheten insända en sammanställning av alla smärre olyckor som inträffat, t.ex. för en hel säsong när den avslutats eller för ett år.
En näringsidkare som erbjuder tjänster (t.ex. ett företag för äventyrstjänster), och som bedriver verksamhet på flera orter, skall skicka anmälan till den kommun där tillbudet eller olyckan inträffade. Anmälan kan också skickas direkt till Tukes. Myndigheterna utbyter sinsemellan information om anmälningarna.
Näringsidkaren skall inom den tid som tillsynsmyndigheten bestämmer lämna myndigheten de uppgifter som behövs för tillsynen över efterlevnaden av lagen (16 § i lagen om konsumtionsvarors och konsumenttjänsters säkerhet). Om osanna uppgifter lämnas till myndigheten kan näringsidkaren med stöd av 17 kap 8 § i strafflagen (39/1889) dömas för givande av falskt skriftlig intyg till myndighet till böter eller till fängelse i högst sex månader.
Obs. Näringsidkaren ansvarar för att produkterna är säkra! Anmälan befriar inte näringsidkaren från ansvaret för produkternas säkerhet!
Närmare upplysningar om vad en näringsidkare skall göra om det upptäcks att någon produkt i sortimentet kan medföra fara, samt anvisningar för ifyllande av blanketterna ges av Tukes. Näringsidkaren kan använda samma blanketter när det gäller att till Konsumentverket inkomma med utredning efter att det vid kontroll konstaterats att en vara eller en tjänst inte uppfyller alla bestämmelser.