• Textstorlek aaa

Ftalater

Ftalatater förekommer allmänt i vår livsmiljö och används ofta för att göra PVC-plast (polyvinylklorid) mjuk. Plast blir mjukare och smidigare av mjukmedel, i allmänhet ftalater. Det kan vara svårt att identifiera PVC-plast utifrån, men i vissa fall kan plastmaterialet ha märkts separat på varan. Man kan exponeras för ftalater via otaliga källor såsom leksaker, golvmattor, målarfärger, kläder, sandaler, väskor, kosmetika och idrottsredskap. Med tanke på hälsoriskerna är det viktigt att skapa sig en uppfattning om den totala exponeringen för kemikalien. I vardagen kan man välja produkter där man kan vara medveten om och hantera riskerna med användningen.

 

Ftalater orsakar inte omedelbar fara för människors hälsa. Ftalaterna har dåligt rykte framför allt för att en del av dem klassificerats som reproduktionstoxiska för människor. Ftalater som klassificerats som reproduktionstoxiska är t.ex.

 

  •        bis(2-etylhexyl)ftalat (DEHP kan försvaga fertiliteten och skada fostret),
  •        benzylbutylftalat (BBP kan skada fostret och misstänks försämra fertiliteten),
  •        dibutylftalat (DBP kan skada fostret och misstänks försämra fertiliteten) och
  •        di-isobutylftalat (DIBP kan skada fostret och misstänks försämra fertiliteten).


En del ftalater har i studier också konstaterats störa organismens normala hormonverksamhet (t.ex. DEHP). Å andra sidan medför alla ftalater enligt aktuell forskning inte risker för den reproduktiva hälsan, till exempel di-isononylftalat (DINP) och di-isodekylftalat (DIDP) saknar harmoniserad farlighetsklassificering avseende reproduktionstoxiska verkningar. Forskningen om hälsoriskerna med ftalater fortsätter. 

 

I leksaker och barnvårdsprodukter har halterna av DEHP, DBP och BBP, begränsats genom lagstiftning på grund av den fara som de utgör för förökningen. Av försiktighetsskäl har även användingen av ftalaterna DINP, DIDP och DNOP begränsats i leksaker och barnvårdsprodukter som kan sättas i munnen.