Mätdon inom handeln

Mätningar inom handeln hör till konsumentens vardag. Vi köper frukt genom självbetjäning och kallskuret från köttdisken, vi tankar bensin, köper en bit trädgårdsslang och beställer något att dricka på en restaurang. Vanligtvis funderar vi inte desto mer på hur tillförlitlig mängden av den nyttighet vi har köpt är. Tillförlitligheten hos de mätdon som används för att fastställa priser övervakas, och beroende på typen av utrustning justeras deras funktion regelbundet. På så sätt säkerställer man att konsumenten får rätt mängd av en produkt. Köpmännen vinner i sin tur på att reglerna för handeln är desamma för alla och på att konkurrensen inte snedvrids av mätdon som inte är tllförlitliga.


Inom allmän handel måste man alltid använda ett mätdon som uppfyller de lagstadgade kraven, då mätdonet används för att fastställa priset på en produkt. Priset på en produkt kan fastställas utifrån exempelvis dess vikt, volym eller längd. Alla mätdon av detta slag ska till sin konstruktion, hållbarhet, exakthet och tillförlitlighet vara lämpliga för det avsedda användningsändamålet. I allmänhet ska tillverkaren av mätdonet bevisa att mätdonet uppfyller de krav som ställs på det. Mätdonens tillförlitlighet ska även bekräftas under användningen. Vanligtvis ska mätdonen justeras vart tredje år, så att de fungerar på ett tillförlitligt sätt.


De vanligaste mätdonen inom handeln

  • Vågar. I vanliga affärer används vågar bland annat på frukt- och grönsaksavdelningen samt vid betjäningsdiskarna. En vanlig butiksvåg ska placeras på ett underlag som är fritt från vibrationer. En betjäningsvåg ska placeras så att kunden ser resultatet av vägningen. Olika vågar används även för att väga bl.a. grusprodukter eller fordonslaster. 
  • Längdmått. Längdmått används i till exempel tygaffärer, järnaffärer och bland annat båttillbehörsaffärer för att mäta upp tyger, mattor, kablar och rep som metervara. För måttband och fasta längdmått, dvs. måttstockar, räcker det med att de uppfyller kraven i samband med ibruktagandet. Kabelmått, mattmått och andra längdmått ska justeras vart tredje år för att säkerställa tillförlitligheten.
  • Bränslemätare. Det mest kända mätdonet på servicestationer är distributionsmätaren, med vilken man mäter mängden av det bränsle som har köpts. Bränslemätare finns även i bland annat tankbilar som säljer uppvärmningsolja. Bränslemätarna ska justeras vartannat år för att säkerställa att de är tillförlitliga. 
  • Kappar och cylindermått inom torghandeln. Torghandel och försäljning vid vägkanten skiljer sig litet från vanlig handel, eftersom man inom handel av detta slag kan väga fasta produkter med volymmått, till exempel traditionella potatiskappar eller cylinderformade bärmått. Dessa traditionella mätredskap inom torghandeln är inte lika tillförlitliga som vågar, men får användas eftersom torghandel är småskalig och kortvarig.
  • Mätinstrument för förbrukningen av vatten, värmeenergi, el och gas.
  • Restaurangers utskänkningsmått. Alkoholdrycker ska alltid mätas upp före serveringen. De mätinstrument och mått som används vid utskänkningen ska uppfylla kraven, såvida man inte använder godkända glas med måttstreck vid serveringen. Till mätinstrumenten för utskänkning hör bl.a. cylinderformade måttbägare för sprit, flaskmynningsmätare, spritpistoler och doserande ölkranar.


Vad ska man göra om man misstänker att ett mätdon inte är tillförlitligt?
 

Mätdon kan ibland bli defekta trots underhåll och justeringar. Om en konsument börjar misstänka att ett mätdon inte fungerar på ett tillförlitligt sätt är det bäst att först kontakta mätdonets ägare eller den andra parten i köpet, till exempel köpmannen, en serviceman på servicestationen eller vattentjänstverket. Med dem kan man rådgöra om den egna mäthändelsen och om de förfaranden som händelserna förutsätter. Tillsynsmyndigheterna för mätdon är regionförvaltningsverket och Tukes, som man vid behov kan kontakta.